I slutet av Maj 2011 åkte vi till Kroatien för att få lite försmak av sommaren och för att vila upp oss efter en vår av mycket arbete och pluggande. Denna resa var ett riktigt kap som vi kammade hem ungefär en vecka innan avresedatum för ca 2.500:- /pers. För dessa slantar fick vi veta att planet skulle ta oss till Split och att vi sedan med buss skulle åka någon stans inom landets gränser. Att vi skulle få ett hotell var också säkerställt. Mer osäkert var dock huruvida det skulle bli slott eller koja de kommande sju nätterna. Med andra ord – en resa helt i vår smak!
.
Mot Kroatien
Då flyget skulle ta oss ner till ”De tusen öarnas land” tidigt på morgonen var vi tvungna att åka hemifrån mitt i natten. Fördelen med att åka vid denna högst okristliga tid är att det garanterat inte är några bilköer genom Göteborg. Resan gick rekordfort och efter en lyxig frukost på Landvetter satt vi på planet och semestern hade börjat. Ett par timmar, en lunch och ett korsord senare var vi framme.
Bussresan söderut från Split och längs Kroatiens kust tog lika lång tid som flygresan. Men vägen var mycket vackrare! Till slut kom vi fram till Podgora som är den by där vårt hotell Podgorka låg. I våra ögon verkade det vara en supermysig, smått sömnig, liten by. Men vi fick snart berättat för oss att orten förväntades invaderas av tusentals turister de kommande veckorna. Vi hade alltså lyckats tajma in den kanske bästa veckan på hela året. Eftersom vi inte var ute efter något party betydde mellansäsongen bara att vi fick stränderna mer eller mindre för oss själva, att vi kunde sova bättre på nätterna samt att restaurangerna inte var knökfulla. Perfekt!
Det första vi gjorde efter att ha kollat in hotellrummet, som verkade helt okej, var att byta om till badkläder. Sedan gick vi ut till stranden och lapade sol de resterande timmarna av dagen. Efter den ruskiga vintern som varit (bortsett från resan till Gambia) var det obeskrivligt skönt att känna solens värmande strålar. Dock var det ganska kallt i vattnet.
På kvällen strosade vi en stund längs den vackra strandpromenaden i Podgora innan vi slog oss ner vid en av alla de restauranger som ligger så perfekt vid strandkanten. På menyn för kvällen stod en tallrik för två fylld av fisk som sägs vara det bästa Kroatiens kust har att erbjuda. Innan kvällen var slut bjöds vi också på en magnifik solnedgång.
.
Black Risotto
Till skillnad från Olof tycker Carolina att det är galet roligt att gå i mataffärer utomlands eftersom det finns så mycket förpackningar som fascinerar. Och just till den lilla lokala matvarubutiken begav det sig denna morgon för att inhandla frukost. Efter den stadiga frukosten som intogs på balkongen gav vi oss iväg på en promenad för att upptäcka platsen vi kommit till. Planen var att promenera till nästa by som heter Tucepi. Mellan Podgora och Tucepi går det en asfalterad väg. Men vi tyckte inte att denna var speciellt rolig utan gick istället längs vattnet på mindre stigar. Där hittade vi några grottor, en olivodling, en mindre skog, två vackra vikar, ett par nudiststränder och slutligen grannbyn. Tucepi påminner mycket om Podgora men det var faktiskt ännu glesare mellan turisterna på denna sida om vikarna. Innan vi återvände åt vi varsin himmelsk glass, solade och badade.
Efter promenaden tillbaka var vi båda hungriga och satte oss vid en restaurang för att luncha. Eftersom Carolina var på ett våghalsigt humör beställde hon in en rätt som hette Black Risotto vilket är en risotto med bläckfisk som sedan tillagats i sitt eget bläck. Servitören såg lite skeptisk ut och varnade mig lite för att den skulle vara väldigt svart. Men det visade sig vara hur gott som helst och vi uppmanar nu alla som åker till Kroatien att åtminstone en gång beställa in Black Risotto.
Våra erfarenheter av Kroatien är att portionerna alltid är väl tilltagna och efter denna lyckade lunch blev vi aldrig middagshungriga. Istället gick vi ut och drack ett par drinkar (och åt mer glass). Som en bonus spelade världens sämsta trubadur!
.
Sol och bad
Den andra heldagen i Kroatien ägnade vi till stora delar på stranden. Eftersom vi bestämt ville ha badmadrasser gick vi efter frukost ut och kikade i de små affärer som finns längs stranden i Podgora. Vi fann våra madrasser och fick dem uppblåsta av den artiga försäljaren. (För alla er som tycker att inkastare och tjatiga försäljare är pest är Kroatien ett perfekt resmål då dessa lyser med sin frånvaro.)
Med de nya madrasserna under armarna promenerade vi denna gång i motsatt riktning för att se vad som fanns runt nästa outforskade hörn. Och se på maken, vi kom till en liten by. Väldigt liten by! Vi vet faktiskt inte ens om den hade något namn. En lång strand fann vi i alla fall och lade oss tillrätta.
Dagen innan hade vi fått höra att det i denna lilla by skulle finnas en restaurang som var riktigt bra samt att en av Kroatiens nationalrätt heter Pekka, och tar väldigt lång tid att tillaga. Vi bokade bord vid denna restaurang och förvarnade dem om att vi ville äta just Pekka till middag. Kul och välkomna sa de!
Efter flera timmar på stranden och några svalkande dopp i Adriatiska havet gick vi hemåt och gjorde oss i ordning för kvällen. Vi gick de tjugo minuterna tillbaka till restaurangen och slog oss ner för att häpna över den mat som serverades oss. Egentligen var det inte maten i sig som förvånade mest utan mängden mat. Vi fick in en gigantisk form fylld med potatis, rotfrukter, lamm och en del annat smått och gott. Detta lass kunde vi omöjligt äta upp själva även om det var mycket gott. Det mest speciella med denna traditionella rätt är att den tillagas i en grop där kocken har lagt kol uppe på kokärlet för att allt ska tillagas uppifrån och ner. Även detta är en rätt som alla som har möjlighet absolut borde prova!
.
Båttur
Inför denna dagen hade vi bokat en båtutflykt som skulle ta oss till öarna, Brac och Hvar, som ligger en bit utanför Markaska Rivieran. För att hinna med innan båten lämnade hamnen var vi tvungna att gå upp ganska tidigt och valde därför att köpa med oss frukost och äta den på båten. När vi hade seglat ut från hamnen i Podgora serverades vi en välkomstdrink. Vi fick då välja på rött vin, vatten eller tre sorters grappablandningar. Vi tog ett glas vin och en av spritsorterna vilka båda smakade groteskt. Det blev inte godare av att klockan inte var mycket mer än åtta på morgonen. Efter bara några minuter om bord fick vi se delfiner hoppa, dock kom de aldrig fram och lekte vid båten.
Efter någon timme anlände vi till en liten by på Hvar. Här fick vi en timme att spendera som vi ville. Vi promenerade runt och spanade bland annat in den fina medeltidskyrkan samt många av de mysiga gatorna och gränderna. Dessutom hann vi även köpa en flaska lokalt producerat vin av en väldigt söt man som själv hade odlat druvorna och tillverkat vinet. Givetvis åt vi glass också.
Under båtresan mellan Hvar och Brac fick vi lunch. En väldigt speciell lunch bestående av en hel grillad makrill och pizzasallad. Till detta serverades obegränsat med vin (som med all säkerhet var tillverkat på båten) och ett mycket gott bröd (som även det förmodligen var tillverkat på båten). En lunch som faktiskt var mycket godare än vad det låter som.
På Brac finns Kroatiens kanske mest kända strand som mest liknar en kil som går rakt ut i havet. Tydligen varierar riktningen på stranden beroende på hur vindarna blåser. När vi var framme vid Brac gick båten in i en hamn och de som ville besöka stranden fick ta taxibåtar dit. Sedan blev det ett par timmar av solande och badande innan vi var tvungna att åka tillbaka till båten och Podgora.
Under kvällen och middagen häpnade vi återigen av maten som skulle kunna vara en ranson till en mindre lågstadieskola. In kom ett berg av kött som dessutom underifrån byggdes upp ytterligare av en stor mängd bröd. Till detta fick vi några få pommes samt ganska mycket grillad äggplanta. Till notan fick vi givetvis den grappa/likör blandning som många av restaurangerna själva blandar och ger till sina kunder. Inte jättegott men helt okej, förutsatt att de inte har snålat med likören.
.
Cykeltur i bergen
Efter en heldag på havet bestämde vi oss för att vi ville göra något mer aktivt och tyckte att en cykeltur i bergen lät som det perfekta alternativet. Vad vi inte kunde föreställa oss var hur höga de där bergen egentligen är och vi fick verkligen slita för att ta oss upp. (Om sanningen ska fram var vi inte på långa vägar i närheten av någon topp då vi tyckte oss ha kommit högt nog). Vi hyrde cyklarna för ca. 150:-/pers nere i Podgora och sedan ömsom cyklade vi och ömsom ledde cyklarna längs de slingriga vägarna uppför berget. Självklart kom det en och annan opåverkad cyklist och trampade förbi oss. Fördelen med att ta det lugnt uppför var att vi då hade möjlighet att njuta av den fantastiska utsikten.
I första byn hittade vi en kyrka som vi kollade in samt en större mängd övergivna hus vilka gav bergsbyn en väldigt speciell stämning. Allt kändes liksom gammalt och övergivet. Men det fanns ett hotell i närheten av kyrkan som säker är väldigt trevligt att bo på om sol och bad inte är det som lockar mest.
Vi cyklade vidare och äntligen planade vägen ut något. Under tiden började ett skådespel visa sig över havet då det blixtrade och dundrade för fulla muggar. Att vi i solsken kunde stå och kika ut över detta oväder var en alldeles speciell syn som vi sent kommer glömma.
Efter mycket trampande kom vi till en by där det spelades ganska hög musik. Pampig musik som visade sig komma från en restaurang. Vatten, tänkte vi och kilade in för att köpa. Men det visade sig att vi fick lite mer vatten än vad vi hade önskat oss eftersom himmelen öppnade sig och det började ösregna. Att regnet kom just då var väl tajmat med tanke på att det ändå var dags för lunch och vi då kunde vänta på att det skulle lugna ner sig. Mätta och glada gav vi oss iväg när vi ätit upp och regnet avtagit. Av den snälla killen i baren fick vi var sin påse att sätta på sadeln.
I nerförsbacke rullade vi många kilometer tills vi kom till Markaska som är den största orten i området. Här stannade vi bara kort till då vi visste att vi hade ganska långt hem och inte hade en aning om vilken väg vi skulle ta. Så vi chansade på en liten grusväg som Olof hade tyckt sig se från toppen. JACKPOT! Efter mils cyklande med effektiv tramptid på cirka fyra timmar var vi åter i Podgora.
På kvällen åt och drack vi tills vi stupade i säng. (Inte allt för sent eftersom vi hade bestämt oss för att nästa dag åka till Dubrovnik.)
.
Illegala flyktingar i Bosnien
Tidigt i ottan började vi promenera till busshållplatsen för att ta lokalbussen till Dubrovnik. På vägen passerade vi affären för att se om denna möjligtvis kunde vara öppen. Vi hade tur och kunde köpa med oss lite frukost. Givetvis fick vi vänta en bra stund eftersom bussen var försenad. I hotellreceptionen hade de föregående kväll sagt att de var ganska säkra på att bussarna gick vid de tider vi hade fått, men helt säkra kunde de inte vara eftersom bussbolagen ständigt ändrar tiderna. Detta gjorde oss lite nervösa eftersom det skulle ta minst ett par timmar innan nästa buss skulle gå om vi hade missat den första. Men till slut kom bussen och vi kunde hoppa på.
Att ta bussen till Dubrovnik tog både mer tid och var mer spännande än vad vi hade väntat oss. Eftersom vi hade åkt på en sista restresa hade vi inte kollat upp något alls om vad man bör göra när man är i Kroatien. Därför visste vi inte att man måste passera en liten bit av Bosnien för att komma ner till Dubrovnik. När vi sedan kom till gränsen blev det spännande eftersom vi inte hade med våra pass. Och för att öka på spänningen kom några kontrollanter ombord. Några damer som satt ett par rader framför oss blev avplockade då det var något med deras handlingar som inte stämde. Vi fick därför rulla åt sidan och vänta på att de hade löst problemet. Efter vad som kändes som en evighet kom damerna tillbaka och bussen började rulla. Vi kunde alltså pusta ut…. innan vi kom på att vi givetvis skulle passera gränsen snart igen.
Efter en stund stannade bussen vid något slags värdshus där de hade bestämt att vi skulle ta paus. Vi passade då på att fråga busschauffören om vi behövde vara oroliga för att inte få passera gränsen då vi inte hade med oss några godkända ID-handlingar. Men han skrattade bara lite och sa att det inte skulle vara några problem om vi bara tog samma buss tillbaka så han och hans kollega kunde intyga att vi varit med från Podgora. Detta innebar att vi skulle få cirka fyra timmar i staden vilket vi tyckte lät lite, men ändå överkomligt eftersom vi då garanterat skulle komma hem.
Ytterligare en sak vi inte visste var att Dubrovnik är en lite större stad och att det som vi tänkte var Dubrovnik bara är en pytteliten liten del av denna. I Dubrovnik tog vi alltså en lokalbuss för att komma till Dubrovnik. Sedan strosade vi runt en stund i den gamla staden som absolut inte gjorde oss besvikna med alla sina pampiga kyrkor och torg. Dubrovnik har otroligt många mysiga gator och gränder och många av de minimala gatorna ligger i trappor, vilket är fantastiskt vackert. Ännu trevligare blev det eftersom man skymtade en liten kattunge då och då.
Mycket mer än strosande i den gamla staden och lunch hann vi inte med innan bussen började rulla norrut igen. Vid gränserna fick vi visa våra körkort eftersom de ville se vilka vi var och vart vi kom ifrån. Med lite övertalning av chauffören fick vi passera.
Väl tillbaka lilla trygga Podgora tog vi ett dopp i havet och gick upp till rummet för att vila upp oss inför kvällen. Middagen bjöd på fantastisk risotto och en rejäl köttbit. Återigen var portionerna väl tilltagna och vi blev båda alltför mätta. När mättnadskänslan var som värst kommer en glad servitör in med pannkakor fyllda med någon slags ”sirapssylt”. Dessa pannkakor är en vanlig efterrätt i Kroatien och restaurangerna bjuder ofta på denna efter maten, inte sällan tillsammans med grappa/likör blandning. Måltiden orsakade rejäl matkoma och vi gjorde tidig sorti.
.
Sista dagen i Makarska
Den sista dagen gjorde vi inget annat än att sola och bada från morgon till kväll. Det var en härlig avslutning på semestern som tyvärr gav vissa konsekvenser i form av solbränna. Värst bränd blev såklart rödtotten Olof. Utöver solbadandet åt vi också osunt mycket glass!
På kvällen valde vi att gå till den restaurangen där vi åt Pekka eftersom det var så mysigt där och för att vi tyckte att de hade bra vin. Eftersom det var sista kvällen kunde Carolina inte motstå att beställa in den rätt som hon uppskattat mest under resan vilken var Black Risotto. Återigen fantastiskt gott! Även Olof åt risotto men denna gång med skaldjur och en gräddig sås. Mums!
.
Hemfärd
För att komma hem var vi tvungna att stiga upp ur våra varma sängar redan vid femtiden eftersom flyget skulle gå redan på morgonen och vi hade som sagt en ganska lång bussresa att avklara innan vi ens kommit till Split och flygplatsen. I väntan på ombordstigningen åt vi en torftig frukost som vi inte ens kunde betala med våra sista kroatiska slantar. Men den snälla mannen i bardisken sa att det var okej att vi var skyldiga lite till nästa gång vi kom på besök.
.
resminnen 